[  1-20  ]|[  21-41  ]


Kognitiva test II



Dia 1.

Den här föreläsningen höll jag i Örebro vid Syn & Kommunikation- mötet i oktober 2001. Owe Lindqvist hade bett mig raportera 'senaste nytt' om hjärnsynskador. Då Lena Jacobson skulle tala om problem relaterade med autism, lämnade jag igenkännandefunktionerna till henne och koncentrerar i den här föreläsningen i tidig formanalys, rörelseseende och simultan agnosi.


Dia 2.

En del av den här föreläsningen är i Lea Test Manualen som finns också på hemsidan i 'Allmänt om kognitiva test' och i instruktioner av kognitiva test.


Dia 3.

Då den här föreläsningen borde innehålla något nytt, så har jag valt ett undersökningsresultat som är knappt en vecka gammalt: en sexårig flicka klarade alla syntest bra, synskärpevärden, kontrastkänsligheten, färgseendet, rörelseseendet, synfältet och kognitiva test var normala förutom att rita vinklar. När hon borde ha kopierat en vinkel, blev den mera likt ett U.


Dia 4.

När hon borde ha kopierat N, so blev det ett liggande S.


Dia 5.

När hon borde ha kopierat Z, blev vinklarna igen runda. Flickan tyckte att det som hon hade ritat och det som jag hade ritat var lika.


Dia 6.

Hon ritade ett kors utan svårigheter.
Frågan är nu: Hur ser hon vinklar om hon inte kopierar dem rätt?
Svaret har jag inte för hon fick till hemläxa att använda linjal för att rita linjer som korsar snett och bildar olika vinklar. Sedan försöka rita liknande linjer utan linjal. Orsaken till hennes beteende är antingen svårighet att se/uppfatta vinklar eller kommunikationsproblem. Innan vi kan gå djupare in i detta kognitiva synproblem, måste vi repetera några fakta.


Dia 7.
Dia 8.

Faktum 1: Syninformationen används i nästan alla delar av hjärnbarken. Den fungerar ofta som överordnande information som förenar information från de andra modaliteterna, de andra sinnena. De specifika visuella områdena i hjärnbarken är i bakre delen av hjärnan, men bildanalys sker till en stor del i tinningslobens nedre del och spatiala funktioner, rumsuppfattningen och öga-handkoordinationen i hjässlobens bakre del. Det finns specifika delar i hjärnbarken för planläggning av ögonrörelser både i hjässloben och i pannloben (frontal eye fields).


Dia 9.
Dia 10.

Faktum 2: Syninformationen är sammansatt av flera olika typer av information som överförs till hjärnbarken via flera rutter. De två viktiga banorna är den retinocalcarina banan via den laterala knäkroppen (LKK) till den primära synbarken (V1) och den tektala banan som lämnar den retinocalcarina banan före knäkroppen och överför information till fyrhögen (FH) och flera andra subkortikala nuclei samt via pulvinar (PU) till hjässlobens kortikala funktioner. Båda huvudrutter bildas av olika nervceller, i synnerven är cirka 80 % av nervcellerna så kallade parvoceller (parvo=liten), små celler med tunna nervtrådar som överför all färginformation och svartvitt information på höga kontraster samt cirka 10 % av cellerna magnoceller (magno=stor), stora celler med tjocka nervtrådar som överför all rörelse relaterad information och svartvitt information på låga kontraster. I den retinocalcarina banan överväger parvocellerna, i den tektala banan magnocellerna.


Dia 11.

Den information som når hjässlobens hjärnbark via den tektala banan har inte gått genom formanalys i den primära synbarken utan genom en grövre analys i fyrhögen som i aporna och tydligen också i människorna har en randmönstersynskärpa på 6cpd och klarar grundfärger.


Dia 12.

Till hjässloben kommer syninformation också från den primära synbarken, varifrån informationen breds ut till nästan alla delar av hjärnan i två huvudriktningar, uppåt som det dorsala informationsflödet (DF) och neråt mot tinninglobens nedre del som det ventrala informationsflödet (VF). Hjässloben får således information via två rutter, tinningloben däremot bara via den primära synbarken.


Dia 13.

Information som överförs till synbarken är mycket väl organiserad. Ända till synbarken hålls den magnocellulära och den parvocellulära informationen från båda ögon i parallella banor som inte byter information sinsemellan. Det är först i den primära synbarken där det finns binokulära celler, celler som tar emot information från båda ögonen (om personen är binokulär) och där också den parvocellulära och den magnocellulära banans information blandas för första gången efter att de har anlänt i separata sikten i synbarken. Informationen delas till olika cellgrupper (i den primära synbarkens sikt 2, 3 och 4) som aktiveras av olika delkomponenter i bilden, färginformation, forminformation, rörelseinformation.


Dia 14.

Bildens olika delkomponenter, linjer och rörelse aktiverar specifika cellgrupper. Hubel och Wiesel var de första som med mikroelektrodteknik undersökte hjärnbarkens funktionell organisation i formseendet. I synbarken får s.k. enkla celler information från flera celler i knäkroppen och de enkla cellernas responser samlas sedan av de s.k. komplexa cellerna. De enkla cellerna reagerar till exempel för en stavformad ljusretning bara i viss lutning/riktning.

Cellen i bilden t.ex. reagerar lite till en linje som lutar till vänster i cellens receptiva fält och maximalt när ljusretningen är vågrätt. Om dessa celler har skadats finns inte grundinformationen på riktning.

Dessa cellgrupper med gradvis mer och mer komplicerade 'analys' av bildens linjeriktningar och former kan skadas på många sätt.

När barnet tycks ha svårt att tolka bilder skall man försöka bedöma hur väl barnet ser bildens grundstrukturer innan man bedömer barnets förmåga att tolka bilder.


Dia 15.

Den primära synbarken kallas också V1, det visuella området 1. Därifrån sprider sig informationen till V2 där det igen finns kolumnär organisation, celler med liknande funktion är organiserade i smala strimlor.

Den här ritningen är en ytterst förenklad bild av informationsflödet från synbarken till V2 och vidare till högre funktioner. Det finns två huvudriktningar i informationsflödet, det dorsala och det ventrala men de olika specifika områdena är väl sammankopplade.


Dia 16.

Formen kan uppfattas också om en grupp av punkter rör sig koherent, dvs. med samma hastighet i samma riktning, vilket vi ser i PEPI-testet. Med den kan vi observera hur väl barnet fixerar en lätt fixationsbild med flicker i mitten av skärmen, hur väl barnet observerar omgivningen för att reagera till när Pepi-bilden uppenbarar sig i ett av hörnen, hur kvick och exakt sakkaden till hörnet är samt hur väl ögonen följer bilden av hund i rörelse.


Dia 17.

Håll den här bilden som karta i minnet när vi nu börjar diskutera ändringar i de högre synfunktionerna: oblandad information ända till V1, fusion av informationens olika komponent i V1 och spridning för behandling av informationen i mer än trettio specifika synbarkområden med två huvudriktningar: ner till tinningloben (=temporalt) och uppåt till hjässloben (=parietalt).


Dia 18.

Typiska funktioner inom det ventrala informationsflödet är många igenkännandefunktioner: att känna igen ansikten, att se och igenkänna olika geometriska former av objekt, bokstäver, siffror och andra tecken, att se färgnyanser, att se objekt på olika bakgrund och igenkänna även delvis synliga objekt. Alla dessa funktioner bygger sig på minnesfunktioner, för att känna igen måste man ha någonting att jämföra med, på engelska 'template'.

Typiska funktioner inom det dorsala informationsflödet är rumsuppfattningen, både det egocentriska och det allocentriska (=utanför det egocentriska) rummet, öga-handkoordinationen och i området V5 rörelseseende relaterade funktioner.


Dia 19.

Av de olika kognitiva delfunktionerna diskuterar jag i den här föreläsningen bara följande:

  • svårighet att se raka linjers längd
  • svårighet att se riktning av linjer
  • svårighet att se orörliga objekt eller objekt i rörelse
  • spatiala tolkningsproblem och
  • simultan agnosi.


Dia 20.

Att visuellt jämföra storlek och att se om två raka linjer är lika långa är en typisk analys i tinninglobens nedre del. LEA Rektanglar, som man använder för diagnosen, liknar Effrons rektanglar, ytan i alla rektanglar är lika stor. Då kan man inte använda den totala luminansen för att dra slutsatser om storleken, man måste jämföra sidornas längder. Det finns fyra satser av rektanglar i fyra olika gråa toner från svart till vitt. De två mellersta gråa toner är rätt nära varandra så man kan observera också kontrastkänslighet när barnet ordnar klossarna i grupper enligt deras färger.


[  1-20  ]|[  21-41  ]

[ Föreläsningar ]