[ 1-24 ]|[ 25-49 ]|[ 50-74 ]|[ 75-97 ]


Dia 25.

Bilder och tryck har ofta bättre kvalitet i barnböcker än i information för vuxna. Den här bilden är ett extremt fall men förekommer altför ofta.


Dia 26.

Det finns också barnböcker med bilder i pastellfärger, som är svåra för synsvaga barn. Barn med RP har vanligen nästan normal synskärpa och kontrastkänslighet ända till början av skolåldern. Deras problem är skymning och bländning.


Dia 27.

Färgeseendet påverkas av RP först i skolåldern men barn kan ha ärvt också en vanlig röd-gröndefekt. Den kommer fram i vanliga screeningtest, som Ishihara eller Boström-Kugelberg test.

Barn med konfusioner mellan vissa färgtoner är inte 'färgblinda'. Det uttrycket borde alrig användas för det finns också färgblindhet men de barn ser på ett helt annorlunda sätt. De har ingen eller mycket litet av tappcellfunktion och är svårt bländade vid dagsljus.

Färger är viktiga både i förskolan och i skolan och därför borde man veta om barnet har svårigheter med vissa färgtoner.


Dia 28.

Färger är viktiga i orientering i omgivningen, lättare att se på avstånd än former - vilket vi upplevde när vi kom till den här salen: vi följde gröna markeringar och hittade utan svårigheter. I ADL och noggranna närarbeten hjälper färger i många situationer. Att igenkänna en färg går fortare än att igenkänna en bokstav eller siffra.


Dia 29.

Rörelseseendet kan undersökas bara på vetenskapliga laboratorier men man kan observera både detektion av rörelse och diskriminerig av rörelsens hastighet i bollspel. RP ändrar rörelseseendet vanligen först i vuxen ålder. Rörelseseendet är grunden till att man kan se teckenspråk och avläsa läpparna. En sak som man borde undersöka är rörelseseendet hos barn som har svårt att lära sig att avläsa även om deras språkliga kunnskaper är bra. Det finns ju döva som inte avläser läpparna, har aldrig gjort det. Man har också funnit att en del barn med dyslexi har ovanlig magnocellulär funktion.

Rörelseseendet är viktigt vid orientering. När vi rör oss är omgivningen i relativ rörelse. När ögonen rörs är det som man tittar på i relativ rörelse. Då så mycket av syninformation är i rörelse vore det önskvärt att få kliniska testsituationer för att bedömma rörelseseendet. Arbetet på denna front har pågått i mer än 15 år men tills vidare kan vi undersöka bara barn som är äldre än 7 år gamla.


Dia 30.

Demonstrationsglasögon låter en normalt seende person uppleva några drag av avvikande syn. När man viker Glad Wrap eller liknande transparent folie flera gånger och tittar genom den, är både synskärpan och kontrastkänsligheten sämre. Om man sätter små bitar av papper mellan folielager blir det 'skotom' i synfältet. Man kan placera pappersbitarna så att de förorsakar en ringskotom. Då måste man komma ihåg att en centimeter är lika med en grad i synfältet på 57 centimeters avstånd.


Dia 31.

Efter denna introduktion behöver man en kaffepaus.


Dia 32.

Som sagt tidigare, är synskärpevärden och kontrastkänsligheten nästan normala till tonåren, ofta till vuxen ålder. Synfältsdefekter börjar utveckla sig tidigt men vållar funktionella svårigheter först bara i skymningen, i tonåren också i gruppkommunikationen vid bra belysning.

När man bedömmer synfältets funktion har man två typer av test att anväda: 1. test som mäter storleken av synfältet, det perifera synfältet och mittperiferin där ringskotomen utvecklar sig, och 2. test som mäter kvaliteten av det centrala synfältet.

De perifera synfunktionerna är viktiga vid orientering i omgivningen, det centrala synfältet i alla fyra funktionsområden:

  • kommunikation,
  • O&M,
  • ADL och
  • noggranna närarbeten.


Dia 33.

Den här bilden är väl känd: synfältet i båda ögon har en något oregelbunden oval form.


Dia 34.

Man beskriver ofta synfältets ändring i RP som 'koncentrisk minskning av synfältet' men den är ovanlig i de nordiska länderna. Hos oss minskar synen inom mittperiferin och synfältsrester på sidan fungerar ofta även i vuxenålder.

När man mäter synfältets storlek kan man använda fingerperimetri som kallas också konfrontationsperimetri, ViceVersa test eller Goldman-perimetri.


Dia 35.

Vid konfrontationsperimetri för man handen bakifrån framåt medan man rör fingrarna. Barnet skall säga när fingrarna blir synliga. Oftast tittar ett ungt barn på figrarna så fort som de blir synliga i det perifera synfältet. En normal reaktion är att se fingrarna när handen kommer just framför öronen.


Dia 36.

ViceVersa testet är ett bekvämt test för mätning av synfältets storlek. Man för den lilla spateln med vit fläck på grått botten framåt och ber barnet säga när fläcken blir synlig. Fläcken är kalibrerad så att den motsvarar Goldman-fältets IV/4-stimulus.


Dia 37.

Goldman-perimeter har varit vår standard i synfältundersökningen. Goldman-perimetri är ofta den bästa kliniska metoden vid näthinneändringar även om den kan då och då beskriva funktionen på ett sätt som kan tålkas felaktigt.


Dia 38.

Typiska ändringar i synfältet är minskning av känslighet i mittperiferin vilket leder till att isopter I/4 blir mindre än normalt. I den här bilden ser vi tre ovala linjer i båda ögons synfält. De kallas isopter. Den största, IV/4-isoptern motsvarar det område där barnet såg det näst största, klaraste stimulus när ljusfläcken kom från periferin med konstant hastighet. Dess storlek är normal. Det som inte är normalt och som är diagnostiskt viktigt är I/4-isoptern som motsvar det minsta, klaraste stimulus. Den är betydligt mindre än hos normala barn. Hos dem är I/4-isoptern lika stor som III/4-isoptern i det här fallet. III/4-stimulus är större än I/4-stimulus. Om man mäter bara storleken av synfältet med IV/4-stimulus tror man att synfältet är helt normalt.


Dia 39.

I den här bilden har man ritat båda ögonens synfält på varandra. Om man har samsyn -vilket de flesta barn med RP har - faller största delen av synfältet inom det område som båda ögon ser. Man ser också i det här fallet att I/4-isopter har krympt sig till ett centralt tubulärt fält. Synfältet runt det centrala synfältet fungerar dock bra i dagsljuset och hos många barn rätt bra också i skymningen upp till tonåren.


Dia 40.

Synfältet mäts nuförtiden ofta med automatisk perimetri som mäter med mycket små stimuli. Oftast är dessa stimuli orörliga och därför aktiverar bara små grupper av celler. Detta leder till att man får ett testresultat som visar uttalat bortfall av synfältet runt det centrala synfältet.


Dia 41.

Detta är ett exempel av skillnaden mellan resultaten i automatisk och i Goldman-perimetri. Mätningarna gjordes bara en halvtimme från varandra. Automatisk perimetri visar djup ringskotom, ingen mätbar funktion i området runt det centrala seendet, medan Goldman-perimetri visar diffus minskning av känslighet men ingen ringskotom.

Den här pojken, och många barn i samma situation, hade fått höra att han hade kikarfält och inte mera borde cyckla. Barn kan ha väl fungerande synfält och invalidiseras av den felaktiga informationen.


Dia 42.

När ringskotomen sedan utvecklar sig, ritar man det område där man inte får respons i Goldman- perimeri ofta med svart. Detta har lett till att man i fotografier som demonstrerar ringskotom ritar området runt det centrala seendet med svart. Området som inte ger respons vid Goldman-perimetri behöver inte vara blint.


Dia 43.

Detta var speciellt viktigt att pröva och att bevisa när en pojke kom till konsultation då man på ett sjukhus hade mätt rätt stort ringskotom i båda ögon. När jag såg synfältundersökningens resultat, tyckte jag att det måste vara felaktigt för den här pojken är en av de bästa unga målvakterna i ishockey. Jag mätte synfältet själv och bilden här visar hans Goldman-fält.


Dia 44.

Då det var uppenbart att han måste ha funktion inom ringskotom, mätte vi också rörelseseendet inom skotomområdet. Teststimulus är lik den här bilden men i testsituationen är flickern regelbunden vilket man inte kan få i PowerPoint.


Dia 45.

Man minskar kontrast tills personen inte mera ser flicker och på så sätt mäter tröskelvärdet för magnocellulär funktion. På varje punkt där vi mätte hade pojken mätbar flickerkänslighet.


Dia 46.
Dia 47.

Det är viktigt att veta att även Goldman-perimetrin tolkas fel om man tror att de 'absoluta' skotomen betyder områden helt utan funktion.

De 'absoluta' skotomen borde ritas ljusgråa i stället för svarta.


Dia 48.

För bedömning av det centrala synfältet har vi för några år sedan fått en ny teknik som kallas MM-fältet eller Macular Mapping. MM står också för initialer av personen som utvecklade testet, Manfred Mackeben vid Smith-Kettlewell Institutet i San Francisco. I det här testet använder man som stimulus bokstäver som presenteras i olika delar av det centrala synfältets mittersta 16 grader.


Dia 49.

Som ett exempel kan vi titta på resultaterna från en undersökning av en äldre person med RP. Då vi visste att hennes synskärpa var dålig använde vi först fyra gånger större bokstäver än vanligt och presentationstiden var också lång, en hel sekund. Då var fältet fyra grader till höger och uppåt och sex grader till vänster och neråt.


[ 1-24 ]|[ 25-49 ]|[ 50-74 ]|[ 75-97 ]

[ Föreläsningar ]