[ 1-24 ]|[ 25-49 ]|[ 50-74 ]|[ 75-97 ]


Dia 75.
Dia 76.

När det centrala synfältet drabbas är tappcelländringar bleknar färgerna, pastellfärgerna blir svåra att skiljas åt.


Dia 77.
Dia 78.

Dia 79.

Visuell adaptation har två komponenter, tappcelladaptation och stavcelladaptation. Den förra är snabb, når till lågt mesopisk nivå i några sekunder och till maximum inom 10 minuter, den senare tar över en halv timme hos normalt seende. Tidigt i RP kan tappadaptatonstiden bli längre än normalt. Dess mätning kan därför användas för tidig diagnos av näthinnedegenerationer av vilka retinitis pigmentosa och choroideremia är de vanligaste i de nordiska länderna.


Dia 80.

Tappadaptationstestet CONE är ett enkelt test som man kan börja använda så fort som barnet kan sortera klossarna i tre högar, varje färg i sin hög.


Dia 81.

Testet tar mycket lite tid. Först får barnet sortera klossarna i vanlig belysning så man ser hur kvickt det går när barnet ser klossarna väl. Om handfunktionerna är tröga kan man göra testleken lättare och säga att högarna inte behöver vara fina torn utan klossarna skall sorteras på tre ställen på det mörka underlaget. När barnet kan sortera klossarna blandar man dem igen och säger till barnet att han/hon skall sortera klossarna en gång igen när takljusen har släkts och det har blivit rätt mörkt men inte helt mörkt.

Den lågt mesopiska belysningen anordnar man före testsituationen, oftast så att man har en liten lampa på golvet i ett hörn. Belysningen skall vara så låg att det tar cirka fem sekunder för en normalt seende person att börja urskilja färgerna.

De vita klossarna glöder i den låga belysningen så barnet börjar plocka dem. Då de är fem tar det nästan fem sekunder att sortera dem i en hög. Ett normal seende barn börjar då se färgerna och fortsätter leken till slut utan att tänka att den var ett test. Däremot ett barn som har lång adaptationstid måste sluta efter att ha plockat de vita klossarna och ofta säger att man inte kan se vilka klossar som är röda och vilka som är blåa. Man har gjort den här diagnostiskt viktiga observationen i några sekunder och testet har kostat nästan ingenting.


Dia 82.

Stavcelladaptationen är svårare att mäta. Den kräver laboratorieundersökning eller observationer i skymningen. Stavadaptationen påverkas av bländning ännu mera än tappadaptationen, det kan ta ett dygn innan stavadaptationen har nått sitt vanliga nivå efter en dag på badstranden.

I städerna har stavcelladaptationen mindre betydelse då barnen sällan är i skotopiska belysningsnivåer men på landet kan den spela viktigare roll i barnens lekar. Barn som inte adapterar till skotopisk funktion kommer in tidigare på kvällen än andra barn och uteblir spännade lekar i mörkret. De behöver träning i orientering i mörker genom att räkna steg och att finna taktila orienteringsmärken och skall ha en bra ficklampa när de skall uträtta ärenden i skymningen.


Dia 83.

Bländning är en av de mest störande ändringar i seendet hos många barn med RP. För att förstå det måste vi veta något om interaktionen mellan stav- och tappceller. När belysningen är så låg att inga färger syns, beror synen på stavcellernas funktion. Funktionen är skotopiskt seende. När belysningen ökar så att färgerna blir synliga fungerar också tappcellerna och seendet är på det mesopiska området. När belysningen ökar till klar dagsljusnivå, fungerar stavcellerna mycket litet. Tappcellernas ökande funktion inhiberar, hindrar, stavcellernas funktion i dagsljuset.


Dia 84.

Det behövs ett visst relativt antal tappceller för att hålla stavcellerna tysta i dagsljuset. När tappceller dör i makulaområdet händer det ofta att stavcellerna inte mera hindras av det minskande antalet tappceller och de mycket ljuskänsliga stavcellerna blir överaktiva i dagsljuset. Man blir bländad.


Dia 85.
Dia 86.

Man kan minska bländning med filterglasögon. För att förstå deras inverkan på seendet måste man veta om stavcellers absorptionskurva. Den ligger mellan kurvorna av de blåkänsliga och de grönkänsliga tappcellerna.


Dia 87.

Filterglasögon minskar transmission av en specifik del av spectrum. Om man filtrerar bort den blå ända av spectrum nästan helt, är belysningen optimal till stavcellernas funktion samtidigt som de grön- och rödkänsliga tappcellerna får normal dagsljusnivå belysning. De blå tapparna adapterar sin funktion till lägre belyssningsnivån så de blå tonerna börjar synas så småningom. I några filterglasögon är den blå ändan så totalt absorberad att himlen syns grå, vilket är rätt deprimerande.


Dia 88.

Som ett exempel på olika filterglasögon har vi här transmissionskurvor av Multilens filtrar som är de mest använda i Sverige. De filtrar som oftast används av barn med RP är filter 511, 527 och 550 som alla tre effektivt absorberar inom stavcellers absorptionsområde.


Dia 89.
Dia 90.

Multilens-filter har ett egenskap som gör dem mycket populära bland ungdomar: de kan kombineras med en annan filter som absorberar polariserat ljus. Då försvinner ljuset som reflekteras av vattenytor och andra glänsande ytor och samtidigt blir filterglaset vackert brunt. Man kan välja mellan en ljusare och en mörkare filter för polariserat ljus.

Filterlinser i dia 92 är på marssnö innan vi började testa dem vid ett skiläger för Usher barn. Alla filterlinser och vanliga absorptionslinser testas ute och hellst vid olika belysningar, klar solljus, halvmulet, tidigt på morgon och sent på eftermidddagen när solen är nere nära horisonten.

Multilens har också vanliga fotokromatiska linser för personer som inte behöver filterlinser utan behöver minskning av belysningen genom hela spetrum.


Dia 91.

Då det finns tre olika filteregenskaper och två olika filtrar för absorption av polariserat ljus är urvalet nio olika filtrar för barn med RP. Det finns inte en filter som skulle vara bäst utan behovet varierar från barn till barn. Till exempel, när vi testade filterglasögon vid ett skiläger för elva Usher barn, valde barnen sina filterglasögon så att alla utom den mörkaste 550 filtern användes.

När filterglasögon låter stavceller fungera normalt eller nästan normalt i dagsljuset, är antalet fungerande sensoriska celler flerdubbelt jämfört med tappcellpopulationen. Detta leder till att världen blir ljusare även om en hel del av ljuset har absorberats med filtern. Var och en borde få uppleva detta för annars är det svårt att tro.


Dia 92.

De första filterglasögon för RP-patienter tillverkades av Corning som fortfarande saluför sina 511, 527 och 550- filterlinser. De är glaslinser och är också fotokromatiska. Många andra fabriker tillverkar filterglasögon som passar till personer med näthinneproblem.


Dia 93.

Filtereffekt kan man ha också i kontaktlinser som samtidigt som de ändrar ljusets struktur gör grå och ljusblå regnbåghinnor spännande bruna. Kontaktlinser är ideala för sport men rätt dyra och fordrar bra vård och hygien, annars kan man få hornhinneinfektioner.


Dia 94.

Om vi nu sammanfattar de viktigaste ändringar i synen hos barn med RP så är de:

  • långsam adaptation till lägre belysningar
  • ringskotom som utveklar sig i tonåren
  • minskning av synskärpa och kontrastkänslighet i senare tonåren.

Det som är mest problematiskt med retinitis pigmentosa genom alla åldrar är dess progressiva natur. Just när man har lärt sig att kompensera för en ändring i synfunktionen så händer det igen något, vanligen inget dramatiskt men så mycket att man blir medveten om progressionen. En annan särdrag som vi borde komma ihåg är att synfunktionen varierar under dagens lopp flera gånger.

När vi diskuterade identitetsfrågan i en grupp av unga vuxna med RP beskrev en av dem deras problem mycket klart när hon sa: Det är omöjligt att bilda en identitet. På morgonen hemma hos mig är jag normalt seende, har inga problem. Sedan öppnar jag dörren och blir plösligt synsvag i morgonskymningen. Om gatulampan inte brinner nära busshållplatsen har jag uttalad synsvaghet. Sedan blir det lite bättre i bussen och på arbetsplatsen är jag igen fullt seende. Inom en timme har jag gått genom fyra metamorfoser. Jag upplever mig som en normalt seende människa med adaptationsproblem. - Variation i synfunktionen är den mest störade egenskapen även hos barn med RP.


Dia 95.

Tidigare har vi använt benämningen 'interdisciplinärt arbetssätt 'på samarbetet mellan olika yrkeskategorier i synbedömningen. Nu skall det utveckla sig till 'transdisciplinärt arbetssätt' vilket betyder att vi inte bara arbetar tillsammans utan vi vågar och får låna arbetsredskap från varandra, arbeta inom varandras arbetsfält. I praktiken betyder detta att lärare och terapeuter använder syntesten som en del av sitt vanliga arbete. Då måste man naturligtvis lära sig hur man mäter men det går lätt. Genom att man får mätningsresultat från flera olika testsituationer lär vi mycket mera än ända hittils om utveckling av näthinneskador och om funktionella ändringar i synen hos barn med RP.


Dia 96.

Testinstruktioner finns nu både i den här Manualen och på Lea-Tests hemsida, www.lea-test.fi Om användning av något test är problematiskt kan vi diskutera detaljer i testsituationer på internet.


Dia 97.

Internet tillåter inte ännu användning av videomaterialer i större skala och kvaliteteten är låg. Därför har jag samlat videosnuttar på en CD med korta förklaringar på vad man borde fästa sin uppmärksamhet vid. CDn växen långsamt när jag bearbetar undervisningsmaterialer som jag samlat i mer än trettio år. Det finns nu mycket material som man kan använda för att lära sig mera om ögonsjukdomar och hjärnskador och deras inverkan på synen. I framtiden kommer vi säkert att använda telemedicin för att konsultera specialister i alla nordiska länder och kanske även längre borta. Medan vi väntar på utveckling inom kurativ vård skall vi ta hand om habilitering och special undervisning och utveckla vårt arbete också på den fronten.


[ 1-24 ]|[ 25-49 ]|[ 50-74 ]|[ 75-97 ]

[ Föreläsningar ]