LEA-symboltest vid rådgivningsundersökning/BVC

Åren före skolåldern är viktiga i synfunktioners utveckling. De flesta barnen utvecklas helt normalt men ca 5 % av barnen har problem i sin synutveckling. Alla störningar i utvecklingen borde diagnostiseras så snart som möjligt efter deras uppkomst, i bästa fall redan innan de har inträffat. Detta är möjligt t.ex.i familjer som har ett barn med skelning eller amblyopi. Yngre barn kan remitteras till ögonläkaren vid 6-8 månaders ålder även om deras ögon är rätt ställda och de verkar se normalt. Har barnet likadant refraktionsfel som äldre barnet kan man kanske med noggrannare uppföljning och vid behov med glasögon förebygga uppkomst av skelning och amblyopi.

Också om barnets föräldrar eller någon i nära släkten har haft "lat öga" eller skelning som barn, kan man rekommendera undersökning av alla barn i åldern av 6-8 månader. Småbarn är då lätta att undersöka, ögonläkaren kan mäta barnets brytningsfel och se om ögonen är rakställda eller icke.

Begynnande avvikelser från normal utveckling är ofta symptomfria. Därför har man använt olika screeningsmetoder för att diagnostisera dem tidigt. Synscreening upptäcker de flesta - men inte alla - avvikelser. Därför är det viktigt att dessutom remittera de barn där en förälder misstänker att synen inte är normal eller när barnets synbeteende verkar ovanligt även om man inte kan precisera på vilket sätt.

Synscreening baserar sig på observation av barnets synbeteende under det första och andra levnadsåret, senare på mätning av synskärpa. För att mäta synskärpa behöver man syntester som är anpassade till barnets utvecklingsnivå och som mäter just den funktion som man vill undersöka. Då vi försöker avslöja amblyopi är en radtest bäst.

I ett radtest är avståndet mellan symbolerna lika med symbolens bredd och storleken minskar regelbundet från rad till rad. Radtesten fordrar bra koncentrationsförmåga, något som vissa barn har redan vid två års ålder men som majoriteten av barnen utvecklar först vid 3-4 års ålder. Om barnet inte kan testas med ett radtest kan man använda enstaka symboler men då får man kanske inte fram en lindrig amblyopi. Genom att leka med testsymbolerna med barnet kan barnet ofta testas före två års ålder. Det är därför LEA pusslet utvecklades och informationen ’Min syn är viktig’ skrevs.

LEA-test utvecklades för att täcka behovet av standardiserade synskärpetest i olika åldersgrupper av barn. De kan användas både för screening och synbedömning då det finns både avstånds- och närtest med radtest, enstaka och grupperade symboler.

Den här handledningen är en fortsättning till det tidigare utgivna häftet "Barnets syn" (utgivet av Förbundet för Finlandssvenska Synskadade, Nylandsgatan 25 A, Helsingfors) som var ursprungligen skrivet för personalen på barnavårdscentraler i Helsingfors. Då det finns olika särdrag typiska för lokala förhållanden i olika orter, är det alltid bra att diskutera remitteringsgränser med den ögonläkare som tar hand om de remitterade barnen.

LEA-Synskärpetest

1. Alla symbolerna blir oskarpa i samma storlek; ett krav som de flesta syntesterna för barn inte uppfyller.

2. När symbolerna blir oskarpa ser de ut som om de alla var ringar eller bollar. Barnet säger att det finns många bollar och märker inte att det gör fel. Detta är speciellt viktigt vid undersökning av synsvaga barn som så ofta har upplevt att de inte ser vad läkaren/vårdaren ber dem att titta på.

3. Kommunikation i testsituationen bör vara lätt även när man testar flerhandikappade barn. Man kan använda benämning, tecken eller att peka.

1. Benämning: boll/ring/sol, äppel/hjärta/jordgubbe, hus/hundkoja/garage, fönster/kloss/sandlåda;
2. Tecken: Motsvarande tecken är väl kända av döva barn;
3. Att peka: Med finger eller blicken på kortet som medföljer alla test.

Det är enklast att använda benämning för då behöver barnet inte ändra ackommodation vid avståndstestet. Om ett barn väljer att peka, är det viktigt att ge barnet god tid för att det skall hinna ackommodera från avståndet på svarskortet och tillbaka igen. Om det ena ögat kräver avsevärt längre tid för ackomoderingen än det andra kan det vara ett tecken på brytningsfel eller begynnande amblyopi och bör därför undersökas vidare. Om barnet inte kan eller vågar föreslå namn, kan man fråga om vi ska kalla huset hus eller koja, äpplet äppel eller hjärta, cirkeln boll eller sol eller ring, och fyrkanten TV eller kloss eller sandis osv. När barnet själv får bestämma vilka namn man använder, blir han/hon avsläppad och inser att den här leken inte kommer att ha stränga regler.

Olika test för olika åldrar:

Barn i förskoleålder kan delas i tre grupper som klarar syntest på olika sätt. Barn under tre år (nivå I) orkar sällan titta på radtest, barn vid tre till fyra års ålder (nivå II) klarar sig rätt bra i radtest men fordrar ett enklare test än barn över fem år (nivå III). För olika grupper av barn finns det olika test:

Nivå I: Enstaka symboler på nära håll: LEA Playing Cards och LEADomino
På avstånd: LEA Single Symbol boken och LEA SYMBOLS® for Single Presentation
Nivå II: LEA Near Vision Card närtest med radtest och med grupperade symboler på ett kort, LEA radtest på avstånd,
Nivå III: LEA Near Vision Card närtest och LEA avståndtest, 15 rader och motsvarande test på ljuslådan.

SYNSCREENING UNDER FÖRSTA ÅRET

Synscreening baserar sig på observation av synbeteendet och ögonrörelser under varje kontakt med barnet, särskilda test är få, men flera nya metoder utvecklas i olika laboratorier.

Observation av ögonen
Den nyföddes ögon undersöks på BB-avdelningen, men det är bra att vid första besöket på rådgivningen/BVC registrera om ögonen tittar rakt,om barnet verkar följa med blicken, om han/hon kniper ihop ögonen när ljuset faller i dem. Ständig skelning kan vara tecken på en traumatisk ögonmuskelförlamning eller en felutveckling av en muskel, något som en ögonläkare bör undersöka utan dröjsmål.

Missbildningar i ögats främre del bör diagnostiseras tidigt: iriskolobom (en del av iris fattas), avvikelser i ögonens storlek samt färgskiftningar i pupillen. Det behövs inga särskilda instrument för denna undersökning, bara oftalmoskop (ögonspegel) och en liten ficklampa.

Ögonkontakt
Vid sex veckors ålder väntar vi att babyn har en tydlig ögonkontakt med en vuxnen. Snart därefter förekommer välkommande leende när föräldern närmar sig barnet utan att säga något.

Ögonställning och ögonrörelser
Normala ögon är rättställda från början, men skelning kan förekomma när barnet är mycket trött. Vid skelning är ögonens optiska axlar riktade mot olika punkter, d.v.s. ögonen tittar på olika föremål. Vid tre månaders ålder bör barnet kunna fixera ett föremål med båda ögonen när det rör sig från en sida till en annan samt när det närmar barnet (konvergens).

Om barnets ögon är rätt nära varandra och näsroten är bred kan det ser ut som om barnet hade inåtskelning. Om avståndet mellan ögonen är större än vanligt kan man tycka att barnet skelar utåt. Låter man barnet titta på en pennlampa, speglas lampan i pupillerna. Reflexen bör vara symmetriskt belägen i mitten av pupillerna. Skelning med mycket liten vinkel kan dock förbises vid detta s.k. Hirschberg-prov.

Ögonrörelser
Ögonrörelserna hos en nyfödd är hackiga men de utvecklar snabbt under de första månaderna. Vid tre månaders ålder kan man fordra att följerörelserna är jämna och symmetriska. Man kan täcka ögonen turvis och observera om barnet följer med båda ögonen på samma sätt. Ett djupt amblyopt öga har svårt att följa objekt, men en begynnande amblyopi inverkar inte på ögonrörelserna så mycket att den kunde diagnostiseras.

Täckprov
I spädbarnsålder gör man täckprovet så att man för handen försiktigt ovanifrån framför det ena ögat. Man gör det utan att alls röra vid barnets ansikte och observerar om det andra ögat rör sig. Om barnet samtidigt tittar på ficklampan och det finns skelning, så flyttar sig ljusbilden av lampan i pupillen när det icke skelande ögat täcks. I princip är täckprovet lätt, men observationstiden är så kort att man ofta upplever det här testet mycket krävande.

Vid synscreening i de här åldersgrupperna behöver man bara en liten pennlampa, ögonspegel och den minsta LEA-fixationsbilden.

Barnet är nu mycket livligare, vilket fordrar att undersökaren måsta vara kvickare. Man kan mäta synskärpa så att man strör färggranna strössel på underlaget innan man vänder barnet på magen och observerar, om barnet märker karamellerna och försöker ta dem med pincettgrepp. Föräldrarna kan observera hemma vilken är den minsta smulan som barnet kan hitta på golvet. Om barnet inte är intresserat av små smulor, kan det bero på att han inte ser dem. Därför måste barnet undersökas av en ögonläkare före andra neurologiska undersökningar. Om barnet ser smulor så har han användbar syn i åtminstone ett öga, men kan ha avvikande syn i det andra ögat. Barnet kan också ha stora brytningsfel även om det plockar små smulor.

Eftersom barnet blir mycket svåra att undersöka på ögonläkarmottagningar efter nio månaders ålder, är det viktigt att man tar ställning till barnets synutveckling innan barnet uppnår denna ålder. Om det finns misstanke på synnedsättning bör barnet undersökas av en ögonläkare så fort som möjligt. I denna ålder rubbas utveckling av samsynen (binokulariteten) ännu lätt. 2-3 veckor utan samtidig användning av båda ögonen kan leda till förlust av samsynen. Orsaken till störningen kan vara något så obetydligt som ett par dagars svullnad av ett ögonlock, under vilken tid barnet vänjer vid att föredra ett öga. Om man måste täcka för ögat med bandage av någon anledning, måste man alltid komma ihåg att stimulera ögat efter det att bandaget avlägsnats.

II SYNSCREENING 12-30 MÅNADER

Även om synutvecklingen har varit helt normal under det första levnadsåret, kan den bli allvarligt störd även under de följande åren. Detta gäller särskilt då barnet börjar använda sin syn för noggrant tittande under längre tid på nära håll. Barn med långsynta ögon måste ackommodera redan när de tittar på långt håll. När de tittar på nära håll blir ackommodationsbehovet ovanligt stort. Ackomodation och konvergens är bundna till varandra och ökad ackomodation kan därför förorsaka kraftig konvergens med inåtskelning som följd. Variationerna i samspelet mellan konvergens och ackomodation är många. Bara en del av barnen med långsynta ögon har ökad konvergens. Å andra sidan finns det barn med nästan inget brytningsfel som överkonvergerar och utvecklar inåtskelning.

Om brytningen i barnets ögon är olika, blir bilden i det ena ögat suddig när den är klar i det andra. Detta kan leda till att barnet börjar använda ögonen turvis eller föredrar det ena ögat. Då blir samsynen svag och det ena ögat kan bli amblyopt. Då ögonen är rättställda är det svårt att upptäcka detta synfel.

I dag har vi inga riktigt goda screeningsmetoder för åldersgruppen12-30 månader. Hirschbergs prov är ett av de få som kan användas, men det avslöjar inte skelning med liten vinkel. Täckprovet är nästan omöjligt att genomföra på rådgivningen/BVC eftersom barnet rör på sig och undviker förtäckningen. Misstänker man amblyopi, måste man observera barnets lek med det högra och det vänstra ögat täckt omväxlande. Detta sker oftast bättre hemma eller på dagis än på rådgivningen/BVC.

I två års ålder, hos några barn redan tidigare, kan man mäta synskärpan med enstaka symboler genom att leka med LEA-pussel, LEA PlayingCards spelkorten eller LEA Domino. Barnet kan inte ännu riktigt spela domino, men kan säga vilken bild finns på kortet eller peka på motsvarande kloss i LEA-pusslet eller motsvarande bild på svarskortet (Key card). Några barn tycker om att lägga pusselbiten på bilden. I den här åldern måste man spela spelen flera gånger innan man kan vara säker på vilken som är barnets maximala synskärpa och om det finns skillnad mellan ögonen. Testresultaten är säkrare om föräldrarna kan använda testen hemma. Då måste de bara förstå att spelen aldrig får upplevas som testsituation, den är en lek under vilken man observerar barnets synbeteende.

III SYNSCREENING VID TRE-FYRA ÅR

Den här åldern är övre gränsen för framgångsrik träning av tidig utvecklad amblyopi. Vid denna ålder bör vi vara säkra på att barnet har normal samsyn och normal synskärpa på båda ögonen. Ju tidigare man kan mäta synskärpan med en radtest (=syntavla med symboler i rader) desto bättre, men senast bör detta ske vid fyraårskontrollen.

Barnen upplever ofta förtäckning av ögat som skrämmande. Det är därför bra att täcka ögat på lek med en "sjörövarlapp" eller med täcke på leksaksglasögon innan man kommer vid hälsokontroll. Många hälsovårdare tycker att förtäckningen sker lättast så att man har två par billiga leksaksglasögon med täcken på höger sida på det ena och på vänster på det andra paret. Om bågarnas färg är olik är det lätt att fråga barnet om han vill ha "det röda"eller "det blåa" glasögon först. Man frågar inte om barnet vill har något av glasögonen på sin näsa, för då är svaret oftast "nej".

Det lönar sig att ge en kopia av närtestet. Då kan barnet lära sig svarsituationen innan han/hon kommer till treårskontrollen.

Undersökning av ögonens ställning samt ackommodation/konvergens sker som vi tidigare besök. Om man har ett stereotest, t.ex.TNO (Lameris), är det bra att börja med det för barnet blir nyfiket och tycker att det är spännande med "trollboken" där bilderna försvinner och dyker upp igen när man tittar genom glasögon. Ett annat användbart stereotest är Langs stereokort.

Synscreening har tidigare baserat sig på användning av avståndtest, då det är mycket lättare att hålla ett avståndtest på ett visst avstånd från barnet än när närsyntest. Närtestet gör testsituationen lättare för barnet då användningen av synet på nära håll är det mest naturliga avståndet för barnet. Efter testet på nära håll är det lättare att börja med avståndstestet. Användning av närsyntest kan rekommenderas också för diagnostisering av begynnande närsynthet redan vid screening. Detta förbättrar screeningens sensitivitet, då man inte behöver remittera lindriga fall av närsynthet.

Remitteringsgränser är nuförtiden följande: barn under 5 års ålder bör se binokulärt (=med båda ögon) minst 0.5 och barn över 5 år minst 0.63. Om det finns en skillnad i synskärpevärden mellan barnets ögon mer än två rader både i avstånds- och i närtestet, orsaken till skillnaden måste undersökas och barnet bör remitteras även i de fall där synskärpevärden är över screeningsgränser, t.ex. 0.8 i höger och 0.5 i det andra.

Synskärpevärdet är värdet på den rad på vilken barnet kan se tre utav fem symboler rätt vid första genomläsning. Ifall barnet hoppar över en symbol är det bäst att barnet läser raden på nytt. Man bör komma ihåg, att det är typiskt för ett "lat öga" att hoppa över symboler.

Testförfarandet

Barnet upplever testsituationen bekvämast om han/hon sitter brevid ett litet bord eller sitter i famnen på ett förälder.

Visa barnet svarkortet och kom överens om symbolernas namn. Då det är viktigt att undvika fordrande stämning, kan man fråga t.ex. "Vad vill du kalla den här bilden, är det ett hus eller en stuga?" På samma sätt kommer man överens om alla andra symbolers namn. Om barnet inte vill eller kan tala, kan man komma överens om att barnet pekar på samma symbol som testaren pekar på testet.

Börja genom att mäta binokulär synskärpa på nära håll d v s när båda ögonen används. Man kan börja t.ex.: "Jag har dessa samma bilder här på mitt kort, både stora och små. Vad är den här första bilden på den här raden?" Samtidigt täcker man närtestets övre rad med ett vitt kort. Se till att skuggan av kortet inte faller på testraden.

När barnet svarat rätt, för täcket till följande rad och fråga igen "Vad är den första bilden nu?" När man kommer till 0.3 raden, är det bra att be barnet läsa också den andra och tredje symbolen, på samma sätt på raden 0.4, så att man får en uppfattning om hur barnet svarar då när det är lätt att se symbolerna.

När man kommer till 0.5 raden böjer de flesta 3-4-åringar framåt för att se bättre. Det är en normal reaktion i den här åldern och bör inte hindras. Det binokulära närtestet i början av testsituationen ger en uppfattning om vad barnet borde utan svårigheter se också vid avståndstestet ifall han/hon inte är närsynt. Barn som är 5 år eller äldre kan man be sitta rakt och inte böja huvudet närmare och då kan man oftast mäta det binokulära värdet ända till 0.8-1.0 på närtestet.

När man nu har fått en ungefärlig uppfattning om barnets synskärpa, kan man mäta synskärpevärden noggrannare med avståndstestet.

Avståndssynskärpa

I undersökning av tre år gamla barn visar man avståndstestet först på nära håll. Sedan går man till tre meters avstånd där man antingen håller testet framför sig eller hänger det på väggen. I undersökning av äldre barn kan man gå direkt till testet, antingen testet på väggen eller i ljuslådan. Man täcker ovanför raden på samma sätt som i närtestsituationen. Ifall barnet tycks förlora sitt intresse i testsituationen tar man testet närmare.

Även om man har kommit överens om namnen på symbolerna kan barnet ändra namnet under testandet, t.ex. kan barnet kalla huset först "hus", senare till "hundkoja", äppel till "bär"eller "fjäril" o s v. Om det nya namnet är logiskt, accepteras det.

Om barnet nämner någon symbol fel, korrigerar man aldrig utan responsen bör alltid vara positiv. Om barnets föräldrar blandar sig i testsituationen försöker man tysta dem finkänsligt.

1. Binokulär synskärpa (båda ögonen används):
A. Testa på samma sätt som vid närtestet genom att täcka raden ovanför den rad som bör läsas. Fråga vad som är den första symbolen tills barnet är osäker eller svarar fel.

B. För täcket en rad uppåt och be barnet att läsa alla symboler på den här raden. Om barnet hoppar över en av symbolerna och säger bara två av fyra rätt säger man t.ex. "Mycket bra, läs alla dessa bilder en gång till". Peka på varje symbol med fingret eller med en penna flyktigt ovanifrån men lämna inte fingret nära symbolen då det gör fixationen mycket lättare i ett amblyopt öga.

C. När barnet läser en rad rätt fortsätter man neråt tills barnet inte mera ser symbolerna rätt. Ofta svarar barnen då "Boll, boll,boll". Då är det naturligt att svara "Är det inte roligt att ha så många bållar här?" Skriv ner synskärpevärdet på den sista raden som barnet läste rätt. Synskärpevärdet som decimalvärde är i den vertikala raden där det står i testets övre rand "Decimal". (Ifall de många olika synskärpevärden på testet stör, kan de täckas med vit tejp.)

2. Avståndssynskärpevärdet på höger öga:
Mätningen görs som vid binokulär testning. När ett barn som är van att använda binokulär syn får en förtäckning framför det ena ögat, kan det upplevas mycket störande. Speciellt om det förtäckta ögat är det dominerande ögat. Oftast täcker man för den vänstra ögat först. Om det högra ögat är ett lat öga, är situationen mycket svår för barnet. Om barnet ser förvirrad ut undersök vänstra ögat först.

I förtäckning kan man använda två glasögon t.ex. så att det ena har röda skalmar och det andra blåa. På det röda är det vänstra glaset förtäckt, på det blåa det högra. Då kan man fråga barnet om han/hon vill ha de röda eller de blåa glasögonen först. Man frågar inte om barnet vill ta glasögon på sig eller inte, för då är svaret vanligen nej.

Om man använder en täcklapp framför ögat, bör den vara välåtsittande så att man inte kan titta över eller bredvid den.Yngre barn vänder sitt huvud ofta mycket snävt under testet och därför måste förtäckningen vara tillräckligt täckande.

3. Vänstra ögats avståndssynskärpa:
Det vänstra ögat undersöks som höger öga. Båda ögonens synskärpevärden antecknas.

Undersökning av monokulär synskärpa på nära håll
Ifall man upptäcker en skillnad mellan ögonens synskärpevärden på avstånd större än två rader eller synskärpevärdet på avstånd är under 0.5- eller 0.63-gränsen, mäter man synskärpevärdet på nära håll monokulärt, för båda ögonen skillt. Då barnen så lätt böjer sig framåt, bör man säga snällt att barnet nu skall sitta rakt.

A. Man börjar mätningen genom att testa det öga vars avståndsynskärpa var bättre. Börja två rader ovanför det binokulära synskärpevärdet på nära håll och undersök sedan på samma sätt som tidigare. Skriv ner synskärpevärdet.

B. Mät synskärpevärdet på det andra ögat på samma sätt.

Beskrivning av mätningsresultaten till barnet och föräldrar

Testresultaten bör alltid beskrivas på ett positivt sätt. I inget fall får man använda orden "dålig syn" eller "din syn har blivit sämre".

Om barnets binokulär och båda monokulära synskärpevärden har varit på normalområdet och de monokulära värden symmetriska samt det binokulära synskärpevärdet på nära håll inte har varit mer än två rader sämre än synskärpevärdet på avstånd, berömmer man barnet för att han/hon har orkat medverka fint.

Om barnets binokulära synskärpevärde på avstånd har varit under gränsevärden men värdet på nära håll bra, kan man säga t.ex.: "Du såg mycket bra på nära håll men lite osäkert på avstånd så det lönar sig att kontrollera saken hos ögonläkare".

Om barnet såg på avståndstestet bra med ett öga men under gränsvärdet på det andra ögat och samma skillnad förekommer också vid närtestet, kan man förklara på följande sätt: "Vid detta screeningtest finns det en skillnad mellan två ögon men det här testet kan man inte säga vad skillnaden beror på. Det behövs en undersökning hos ögonläkare så att man får veta om det är bara ett litet refraktionsfel eller om det gäller ett lat öga."

Om barnet vid avståndstestet såg med det ena ögat normalt och med andra ögat under gränsvärdet eller om skillnaden mellan ögonen var större än två rader men vid närtestet var synskärpevärden symmetriska, förklarar man situationen på följandesätt: "Skillnaden vid avståndstestet måste bero på lindrig närsynthet i det ena ögat då det ser så bra på nära håll. Lindrig närsynthet inverkar inte barnets synfunktion och därför behöver barnet inte remitteras." Genom att diagnostisera dessa lindriga fall av begynnande närsynthet vid screeningundersökningen sparar man både tid och pengar, speciellt i barngruppen 7-13 år.

Barn med andra handikapp

Barn med svårigheter i att koncentrera sig på radtestsituationen undersöks med enstaka symboler. Boken med enstaka symboler har1-4 symboler på varje sida. Man täcker alla andra symboler på testet utom en för att vara säker på att barnet tittar på den bild man visar. En typisk grupp av barn som bör alltid undersökas först med de enstaka symbolerna är barn med Down-syndrom. När man använder enstaka symboler, måste man komma ihåg att begynnande, lindrig amlyopi då kan förbises. Om boken med enstaka symboler verkar för svårt för barnet används kortleken med enstaka symboler.

Handikappade barn har oftast blivit undersökta av en ögonläkare vid de diagnostiska grundundersökningarna, men kontrollerna försummas ofta. Det är därför särskilt viktigt att synen hos barnen med andra handikapp undersöks på rådgivningen/BVC. Om de inte klarar testet bör de remitteras till ögonläkare. Barnen borde öva sig i leksituationer med LEA-pussel, LEA-spelkort eller LEA-domino innan de går till undersökningen på ögonläkarmottagningen.

IV SYNSCREENING VID FEM TILL ÅTTA ÅR

Synskärpa mäts vanligen vid fem-sex års ålder och på första klassen i skolan. Då är den tidigare använda tavlan för lätt. För den här åldersgruppen finns därför svårare test med symboler ända till den storlek som motsvarar synskärpa 2.5 med symboler eller med siffror.

I den här åldern har många barn ett fenomenalt korttidsminne och lär sig utantill den rad som de först såg binokulärt. Därför finns det på testtavlor olika sammansättningar av nedersta rader. Dessa tavlor var först avsedda för skelningskliniker, där barnet testas om och om igen men kan användas också på rådgivningen/barnavårdscentralen och på skolorna.

En undersökning som gjordes på våren -84 i elva skolor i Helsingfors visade att barnen på andra klassen svarade mera avslappat när man använde LEA-test jämfört med bokstavstavlan. Samma observation gordes också under läsåret 1998-99. Det är viktigt att man inte blandar olika störande faktorer i synskärpemätningen, så som benämning av bokstäver.

Om barnet som tidigare hade normal synskärpa, har nedsatt synskärpa på avstånd, men normal symmetrisk synskärpa på nära håll, är han närsynt. Så länge barnet inte har svårigheter i att läsa vad som står skrivet på tavlan, är han inte motiverat att använda glasögon och behöver inte skickas till ögonläkarundersökning. Barnets plats i klassen är avgörande för vilken synskärpa är den han börjar ha svårigheter, oftast klarar barnet sig bra så länge som det binokulära synskärpevärdet är >0.5, i många fall >0.3 men om barnet sitter längst från tavlan kan 0.8 vålla svårigheter.

Barn med visuella perceptionssvårigheter bör undersökas även om deras synskärpevärden är normala. Dyslexidiagnosen borde aldrig göras utan att barnet har varit grundligt undersökt av både ögonläkare och öronläkare (hörsel). Barn med tydlig latent skelning borde också undersökas av ögonläkare, speciellt om skelningen är inåt, då den kan störa vid läsning. Med latent skelning menar man skelning som barnet kan kompensera så att ögonen verkar vara rättställda. I täckprovet märker man att ett öga som har varit täckt rör sig då förtäckningen avlägsnas.