Synfunktioner hos elever med flerfunktionshinder

Lea Hyvärinen 15.1.2004

De vanligaste avvikelserna i synfunktioner hos elever med flerfunktionshinder

  1. Förändringar i bildens kvalitet:
    • nedsatt synskärpa i den centrala bilden
    • nedsatt kontrastkänslighet
    • inskränkt synfält
    • skotom i centrala synfältet
    • störningar i färgseendet
    • bländning

  2. Avvikelser i ögonmotoriken
    • svårigheter med att rikta, fixera blicken
    • avvikelser i att flytta blicken (sackader)
    • avvikelser i följerörelser
    • bristfällig eller spastisk ackommodation
    • skelning
    • ögondarr – nystagmus

    Allt detta påverkas ofta av svårigheter med kontoroll av huvudrörelser.

  3. Avvikelser i synhjärnbarken och associativa funktioner
    • svårigheter i att varsebli linjers riktning
    • svårigheter i att varsebli linjers längd
    • ökad crowding-effekt, delar av bilden som befinner sig nära varandra kan inte hållas isär utan de glider in i varandra
    • avvikelser i färgseendet härrörande från hjärnbarkens funktion
    • avvikelser i att se rörelse, i rörelseseendet
    • svårigheter i visuellt igenkännande som kan vara omfattande eller begränsat till enbart ett igenkänningsområde som att känna igen ansikten, miner eller geometriska figurer
    • svårigheter i gestaltning av bildhelheter
    • svårigheter i att producera bilder, kopiera bilder, producera bilder utgående från minnet
    • svårigheter i öga-handkoordination
    • svårigheter i gestaltning av det visuella rummet, rumsuppfattning
    • svårigheter i orientering i det visuella rummet
    • en synskadad rörelsehindrad person har specifika svårigheter i att planera och förverkliga sina rutter, där man måste beakta både svårigheten i att se omgivningen samt eventuella svårigheter i rumsgestaltning och/eller minnesproblem

  4. Bristfälliga kompensatoriska funktioner
    • brister i handfunktioner som krävs vid punktskriftsinlärning förekommer ofta samt känsel-, haptik- och rörelseproblem.
    • också lindriga avvikelser i hörselsinnet försvårar användningen av hörseln som en kompensatorisk funktion och kräver inlärning av dövblindtekniker.

Undersökningen av ett barn med grava flerfunktionshinder försvåras av begränsad kommunikation, vilket medför att många ovannämnda funktionsstörningar inte klargörs. Det utesluter inte att barnet också kan ha funktionsstörningar som inte klargjorts.

(Översättning av texten, Mona-Lisa Furu)