CONE tappcelladaptationstest
#252900

Vi kan se både i klar solljus och i mörker. I dagsljuset fungerar tappcellerna och inhiberar stavcellerna. När belysningsnivån blir lägre, börjar stavarna att fungera. Färgerna bleknar och när det är tillräckligt mörkt försvinner färgerna helt, för stavarna ser allt i gråa toner, de blåa färgerna ljusare än den röda änden av spektrum. När vi går in i ett mörkare ställe tar det några sekunder innan vi börjar se där. Tiden behövs för tappcelladaptationen som kräver bara några sekunder. Efter den korta adaptationstiden börjar man se färger i den lägre belysningen.

Näthinneförändringar drabbar tappcellfunktionen ofta tidigt i många näthinnedysfunktioner och adapationstiden blir längre än normal. Detta är viktigt att veta när barnet har retinitis pigmentosa eller liknande ändring i näthinnans funktion. Testsituationen kan också användas vid screening av retinitis pigmentosa bland hörselskadade barn. Testsituationen är enkel och tar bara några minuter, själva testet mindre än tio sekunder.

Testförfarandet

Barnet skall kunna ordna de vita, röda och blåa klossarna i tre högar, varje färg för sig. Detta tränas i vanlig rumsbelysning. När barnet kan ordna klossarna raskt, berättar man för barnet att han/hon skall ordna klossarna också när taklamporna har släckts och det har blivit mörkare i rummet men inte helt mörkt.

När man släcker taklamporna måste belysningen bli så djupt mesopisk att testaren själv börjar se färger igen efter en adaptationstid på 4-5 sekunder. Denna belysningsnivå åstadkommer man med en liten lampa nere i ett hörn av rummet eller genom att lämna dörren lagom öppen. Testunderlaget skall vara mörkt, grått tyg eller mörk träyta.

De vita klossarna är lätt synliga i halvmörker så barnet börjar plocka dem. Då de är fem stycken tar det 4-5 sekunder att lägga dem på varandra i en hög. Ett barn med normal adaptationstid börjar se färgerna efter 4-5 sekunder och fortsätter att plocka de röda och de blåa klossarna i sär. Däremot kan ett barn med förlängd adaptationstid inte se färgerna efter den här korta tiden och vanligen säger att det inte går att ordna färgklossarna i mörkret. Då har man gjort diagnosen på förlängd adapationstid i mindre än tio sekunder.

Man kan variera testsituationen så att man använder högre belysningsnivå för att undersöka till vilken nivå barnet adapterar inom några sekunder. Denna belysningsnivå är den lägsta som man borde använda i kommunikationen och när barnet skall göra något. Om belysningsnivån är lägre behöver barnet en bra ficklampa om han/hon skall hämta något från ett mörkt ställe. För mörka skåp och garderober skall barnet ha en extra lampa.

Några barn börjar se färger efter en längre adapationstid vilket man kan få fram genom att stanna med barnet i den mesopiska belysningen en längre stund, ha en trevlig pratstund eller för att berätta en saga. Man kan också göra observationer på kvällspromenader och i leksituationer ute på gården. Barn med adaptationsproblem går in när det blir för svårt att se på gården.

Informera barnets ögonläkare om observationerna i dagvården, i skolan eller i leksituationerna. CONE-testet är inte ett formelt mörkeradaptationstest men är en praktisk, enkel testsituation som hjälper oss att vara medvetna om barnets adaptationsproblem.

[ Testinstruktioner I LEA syntest ]

Uppdateras