LEA GRATINGS
Randmönstertest
#253300

Randmönstertest har använts i undersökning av synens utveckling sedan 60-talet och i kliniska laborartorier från 80-talets början. I undersökning av spädbarn får man responsen till randmönstret i 'preferential-looking'-situationen. Preferential looking, företrädesvistittandet är ett för spädbarn typiskt beteendemönster: om man visar samtidigt ett randmönster och en grå yta med samma luminansnivå, tittar spädbarnet på randmönstret så länge som ränderna är så breda att barnet kan urskilja dem. Genom att presentera finare och finare ränder finner man ut den randmönstertäthet som är den högsta som barnet ännu kan urskilja.

LEA GRATINGS testet utvecklades för att kunna presentera randmönstren på flera sätt än bara på ett kort där de är orörliga. Syninformation i rörelse är en viktig del av visuell information i kommunikation - läpprörelser, mimiken, teckenspråket - i orientering och mobility där nästan all information är i relativ rörelse och i de flesta dagliga aktiviterna och många arbetssituationer. Med en stadig ökning av antal spädbarn som har hjärnskador är det viktigt att kunna testa synskärpa med randmönster i rörelse och utan rörelse.

LEA GRATINGS testet består av 6 randmönster och en grå testyta med samma genomsnittliga luminans som i randmönstren. Tryckta randmönster definieras med antal ränder per centimeter yta, cycles per cm = cpcm. I LEA GRATINGS testet är randmönstertätheten 0.25, 0.5, 1.0, 2.0, 4.0 och 8.0 cpcm på de sex testytorna.

Randmönstersynskärpa definieras som antal cykler (cykel= en svart och en vit rand) per grad av synvinkel. En grad av synvinkeln är lika med en centimeter på 57,2 cm avstånd. Avståendet 57,2 cm är radius av den cirkel som har en circumference 360 cm (360 cm / 2p = 57,2 cm). Är avståndet dubbelt så ryms det dubbelt så många lika breda ränder i en grad, vilket man ser i Bild 1.

BILD 1. Samma randmönster är på 57 cm och 114 cm's avstånd från kamera. På dubbelt avstånd motsvarar samma randmönster dubbelt högre randmönstersynskärpa.

Man väljer testavståndet så att de är delar av 57 cm, som 28 cm och 43 cm vid undersökning av unga spädbarn och barn på tidig utvecklingsnivå, eller multipla värden, 85cm och 115 cm. Längre avstånd används sällan.

Testförfarandet

När man testar spädbarn som utvecklar sig normalt skall man undvika distraherande visuell information i omgivningen och testarens klädsel. Man använder grå skynke och dockteater liknande ställning i vetenskapliga arbeten. Vid kliniska undersökningar och funktionell bedömning är det inte nödvändigt, i funktionell bedöming gör man mätningen senare i den omgivning där spädbarnet befinner sig under en stor del av den vakna tiden. Då testet är lätt kan man använda det på daghem och vid hembesök. Barn på låg utvecklingsnivå kan ha så begränsad synsfär att den visuella omgivningen inte har inverkan på deras responser. Däremot kan de vara mycket känsliga för auditiv och taktil information och kroppslägen.

Placera testet på bordet så att det är lätt att ta det rätta mönstret, t.ex: först randmönstret 4cpcm mot bordet, sedan 1 cpcm randmönstret neråt på det förra och överst randmönstret 0.25 neråt. Man börjar med 0.25cpcm randmönstret och den gråa ytan. Om barnet visar en respons, används 1 cpcm randmönstret och -om barnet visar en respons - 4cpcm randmönstret. Om responsen till 4 cpcm uteblir används 2 cpcm testytan. För att den skall vara färdig för testning vänder man 1 cpcm ytan uppåt efter att den har använts. Om barnet har en respons till 2cpcm försök 4 cpcm på nytt. Om responsen uteblir visa 2cpcm en gång till. Om barnet visar respons, är testresultatet 2 cpcm på avståndet som användes. Motsvarande cpd-värdet kan man antingen kalkylera eller finna i Tabel 1.

Tabel 1.

Testet kan utföras på många sätt. Bild 2 visar de vanligaste sätten.

Bild 2. A. Man för randmönstret bakom den gråa ytan i mittlinjen framför barnet till testavståndet. När barnet tittar på testet förs randmönstret och den gråa ytan med samma hastighet i motsatta riktningar. Om barnet ser skillnaden mellan de två ytorna, följer han/hon randmönstret med ögonrörelser eller med en kombinerad ögon-huvudrörelse. När testet stannar, stannar ocså ögonrörelser. B. Om barnet har horisontal nystagmus, ögondarr, använder man testet i vertikal riktning. C. Man kan också föra den gråa ytan neråt utan att röra randmönstret. D, Om man lyfter ytorna framför barnet och håller dem orörliga, påminner testsituationen Teller Grating Cards testet, speciellt om man använder 'dockteatern'.

Avvikande responser förekommer hos barn vilkas hjärnskada hindrar dem från att se rörelse eller att se orörliga objekt. Barn som inte ser rörelse, följer inte randmönstret med blicken men kan göra en snabb saccad rörelse till randmönstret när det stannar. Barn som inte ser objekt som står stilla, följer randmönstret med blicken men ser förvånade ut när det stannar och tittar ofta frågande på testaren. Genom att noggrant observera responsen får man viktig information om rörelseseendet samtidigt som man mäter synskärpevärden.

Några randmönstertest anger resultatet som om randmönstersynskärpevärdet vore lika med optotypsynskärpa men detta är fel. Randmönstret mäter en mycket större yta än optotypsynskärpan och är vanligen högre än optotypsynskärpa om båda kan mätas. Responser upp till 5-6 cpd kan vara subkortikala, antagligen från fyrhögen, för att barn och vuxna som har inget formseende kan ändå ha randmönstersynskärpa 5-6 cpd.

Normalvärden

Det finns en stor variation i normalvärden av randmönstersynskärpa. Genom att mäta värden flera gånger med några veckors mellanrum ser man om värden håller sig på ungerfär samma plats inom normalvariationen eller om de sjunker under normalvariationen, vilket tyder på en progressiv skada eller ändring av brytningsfelet. Som vid alla synskärpemätningar måste brytningsfelen vara korrigerade och man måste veta hur väl barnet kan ackommodera till testavståndet. Värden inom normalområdet betyder oftast normal utveckling men utesluter inte nedsatt optotypsynskärpa på grund av amblyopi eller skador i synbanor.