lågkontrasttest
#253500

Kontrastkänsligheten måste mätas också vid undersökning av barn och vuxna som inte kan svara genom att benämna eller genom att peka. Om de kan följa antingen med blicken eller med huvudrörelser, kan man använda HIDING HEIDI testet för att mäta kontrastkänslighet.

Testförfarandet

Börja testa inom barnets/personens synsfär och visa först 100% bilden. Täck bilden med det vita kortet, för korten till testavståndet och för dem sedan i motsatta riktningar och observera om barnet/personen följer med blicken ansiktsbilden eller gör en snabb sakkadrörelse när bilden stannar. Följerörelsen kan också vara en huvudrörelse. Testsituationen med 100% Heidi-bilden visar barnets/personens reaktion till en bild som är lätt att se.

		För att förkorta testtiden kan man visa 2.5% HEIDI-bilden som det nästa kortet efter 100% korten, då de flesta personerna med lindrig eller måttlig synsvaghet ser den. Om den inte förorsakar en respons, visa 10% bilden och, om den ger en respons, visa efter den 5% HEIDI-bilden. För att testet går smidigt lägger man testkorten på bordet så att kortet med 100% bilden ligger på de andra korten med 25% bilden uppåt. Under den lägger man kortet med 2.5% och 1.2% bilder så att 1.2% bilden ligger uppåt. Som det lägsta kortet ligger då kortet med 10% och 5% bilder med 5%bilden uppåt. Är man skicklig kan man också hålla alla HEIDI-korten bakom varandra och vända dem bakom det vita kortet.
Bild 2. Vid testing för man det vita kortet och testbilden i motsatta riktningar.

När en respons uteblir är det klokt att gå tillbaka två kontrastnivåer för att säkert få en respons och sedan visa näst svagare kontrast tills responsen uteblir. Då variationen i tröskelvärdet beror mycket på barnets/ personens motivation att titta på ansiktsbilder och habitueringen snabbt börjar påverka responsen, är det viktigt att man inte repeterar mätningar på samma nivå flera gånger utan gör något annat emellan och kontrollerar ett osäkert tröskelvärdet senare.

Avvikande responser: Barn med hjärnskada kan ha svårt att se stilla stående objekt eller objekt i rörelse. Om barnet inte kan se objekt i rörelse, förekommer inte följerörelsen utan responsen är en snabb sakkadrörelse till HEIDI-bilden när bilden stannar. Har barnet svårt att se stilla stående objekt, förekommer följerörelsen men, när bilden stannar, ser barnet överraskat ut och tittar ofta på testaren som om hon ville fråga vart bilden tog vägen. Vid synbedömning av äldre barn kan man göra testsituationen till en leksituation på många sätt. T.ex. tar en vuxen en Heidi-bild och en annan det vita kortet. Båda håller först kortet bakom sin rygg. När de kommer till testavståndet, visar de korten samtidigt med frågan "Vem har Heidi-bilden?" Några barn tycker att det roligt att vinka hej-hej till Heidi i stället att bara peka på bilden.

Hiding Heidi-testet är en bra demonstration av barnets synförmåga vid visuell kommunikation och motiverar ofta föräldrar, dagvårdpersonalen och lärare att gå tillräckligt nära barnet och att förbättra kontrasten på ansiktet genom att använda konturpenna, make-up, mustasch etc. Detta är speciellt viktigt vid undervisning av synhörselskadade barn som kan vara mycket beroende av tydlig information för läppavläsning och ansiktsuttryck.