LEA Rektanglar
#254600

Bild 1. Fyra grupper av fem rektanglar i olika gråa nyanser. Alla rektanglar har lika stor yta.

Rektanglarna är designade för att undersöka om ett barn eller en vuxen kan se storlek av objekt (längd, bredd). För att testsituationen skall vara en trevlig leksituation finns det rektanglar i fyra olika gråa nyanser. Barnet kan först bygga med klossarna och ordna dem i högar/grupper enligt nyansen. På det här sättet kommer det fram om barnet har begreppen likadan - olik med hänsyn till nyanser. Under leken kan man observera hur barnet väljer klossar och hur han/hon tar i dem.

Visuell information av storlek används i två olika grupper av funktioner: 1. i tinninglobens nedre del för rent visuell analys och jämförelse 2. i hjässloben för planläggning av rörelser och feed-back under rörelsen Dessa två hjärnområden fungerar normalt väl koordinerat. Hjärnskador kan drabba bara ett av dem eller båda. Därför skall man observera båda funktionerna i testsituationen.

Testförfarande

1. Ta den längsta och den kortaste rektangeln i en nyans och diskutera med barnet begreppen lång - kort (Bild 2).

Bild 2. Barn med normal synförmåga kan oftast svara rätt när man frågar vilkendera av klossarna är den längre eller kortare redan innan de är tre år gamla.

Om barnet inte tycks förstå begreppen p.g.a. visuell information så hjälp barnet undersöka dem med sina händer taktilt, kinestetiskt och haptiskt.

Om barnet med sina händer kan känna skillnaden i längden, undersök rektanglarna på nytt visuellt. Om barnet nu kan se skillnaden, ta en tredje rektangel och se om barnet kan sätta rektanglarna i rätt storleksordning. Observera nu om barnet löser problemet p.g.a. visuell information eller med sina händer.

2. Visa barnet att man kan ordna rektanglarna i rad från den längsta till den kortaste ( se CD # 3300). Be barnet att sätta klossar med annan nyans på dessa klossar i rad, så att lika lång kloss läggs parvis med varandra. För att underlätta testsituationen för barnet lägg bara två färgtoner av rektanglarna på bordet. När barnet lägger rektanglarna på varandra - lägg märke till följande: vilken scanningsteknik barnet använder för att hitta den rektangel som han/hon tar som den nästa och hur ser finger- och handrörelserna ut. Är de smidiga och exakta. Om barnet har primära motoriska problem måste man naturligtvis ta det i beaktande.

Om barnet lägger fel rektangel t. ex. den fjärde på den tredje, fråga vänligt: 'Är de nu lika stora på varandra?" Ofta kan barnet säga att det inte är rätt, men kan inte lösa problemet ensam. Hjälp barnet att använda händerna för att hitta det rätta stället för rektangeln. När barnet har ett sådant visuellt problem, pröva om barnet klarar trappstegsleken med tre klossar. Om det går pröva med fyra klossar och sedan med fem. Testsituationen kan på det här sättet användas som undervisningssituation.

3. En krävande testsituation är när man har alla klossar på bordet och ber barnet finna alla klossar 'i den här storleken'.

4. En mycket krävande testsituation är byggande av trappstege, när alla rektanglarna är på bordet och barnet måste söka rätt storlek och rätt nyans bland många.

Barnets handmotorik och gripande kan vara helt normala fastän barnet har stora svårigheter att se längd eller det vore helt omöjligt. Sådan här brist i högre synfunktionerna borde diagnostiseras före skolåldern så att barnets perceptionssvårigheter förstås rätt. Barnet borde leka med rektanglar innan högre synfunktioner testas med neuropsykologiska tester.

Referens: Milner & Goodale

Bild 3. Om avståndet mellan fingarna motsvarar rektangelns längd innan fingarna rör vid rektangeln, måste syninformationen för öga-handkoordinationen finnas i hjässloben.