Synskärpetest används mer än något annat test i oftalmiatrik och i synscreening på BVC, skolor och arbetslivet. Därför är det viktigt att testen har rätt struktur och att de används rätt. Speciellt vid screening används nu testsituationer som leder till onödiga efterundersökningar och detta gör screeningen dyrare än den behöver vara. Även på ögon- och neurologiska polikliniker används test som inte mäter det man borde mäta.

Synskärpan kan mätas med många test med olika strukturer. De skildrar synfunktionen på olika sätt. Grundtestet är radtest, testet med minst fem optotyper på raden och med utrymme mellan optotyper som är lika stor som optotypens bredd och utrymme mellan rader som är lika med den nedre radens höjd. (Visual Acuity Measurement Standard (1984) Consilium Ophthalmologicum Universale, Visual Functions Committee).

Även om den internationella rekommendationen har varit publicerat över tio år och känt allt sedan 70-talets början, följs den inte i designing av synskärpetest i alla länder. Namnet radtest används också fel. T.ex. Oculus närtest heter Reihentest men mellanrummet mellan symbolerna varierar från ca 80% av optotypernas bredd på minsta radrena till 5-6% mellan de största optyperna. Detta leder till att crowning effekten varierar från rad till rad.

LEA test seriens synskärpetest är radtest, mera tätt grupperade test eller test med enstaka symboler så att man kan mäta synsystemets funktion i dessa tre situationer med varierande krav på fixation och att kunna urskilja.

Vid testning finns det flera variabler som är svåra att kontrollera även om testen vore standardiserade. Belysningen är en av de svåraste variablerna att kontrollera. När man använder syntavlor som belyses av en eller flera lampor är det mycket svårt att ha exakt samma belysning vid alla testsituationer . Det var därför som Natioanl Eye Institute i USA i mitten av 70-talet valde till den stora diabetes retinopatiprojekten den transparenta EDTRS-syntavlan som belyses i en stor ljuslåda och därigenom har alltid samma ljusnivå. Den stora EDTRS-ljuslådan är för dyr och stor för hälsocentraler och många ögonmottagningar så mindre ljuslådor tillverkas nu för dessa testsituationer.

Även om testen och belysningen är väl standardiserade och testen utförs på rätt avstånd eller räknas rätt om att motsvara det avstånd som användes, finns det ännu variation i synskärpevärden. Varje testare har sitt personliga sätt att förbereda barnet/personen och ett särskilt sätt att presentera optotyperna, vänta på svaret och ge respons. Detta leder till att synskärpevärden mätta bara några dagar eller timmar efter varandra i samma testlokal av två personer kan skilja sig en hel rad, mera sällan två rader. Det vore idealt om åtminstone förskole- och skolbarn testades alltid av en och samma person och med samma test. När man byter från barnsymbolerna till siffror eller bokstäver borde man mäta båda värden vid bytet för att veta om synskärpevärdena har ändrats eller inte.

För att testresultaterna vore jämförbara borde alla testare noga följa testinstruktioner. Sådana 'småsaker' som avståndet av täckkortet från raden som skall läsas och användning av pekning på en optotyp när ett barn eller en vuxen person verkar ha svårt att veta vilken optotyp som bör läsas, kan ändra synskärpevärdet flera rader. Testförfarandet är beskrivet mycket detaljerat i den här manualen i hopp om att testsituationerna kommer att vara väl standardiserade.

LEA SYMBOLS® TEST

När man mäter synskärpa på vuxna personer mäter man avståndssynskärpevärden först och efter det närsynskärpan, oftast bara med ett texttest. Det är också vanligt att man mäter först monokulära värden och sedan det binokulära värdet. När man undersöker barn leder en annan ordning till bättre resultat. Man börjar med närtestet då synfunktionerna på nära håll är funktionellt de viktigaste och de funktioner som barnet vanligen behärskar bäst. Om man vid screening mäter närsynskärpevärdet först och finner ut att ett (närsynt) barn har normal synskärpa, blir ingen upprörd när barnet inte ser optotyperna på avståndstestet. Man mäter binokulära värden först för de skildrar den funktionella synförmågan. Sedan mäter man de monokulära värden för olika diagnostiska ändamål.

Kommunikation

När vi undersöker vuxna tar vi det för givet att personen kan kommunicera med testaren - vilket inte alltid är sant. När man undersöker barn är det viktigt att först finna ett kommunikationssätt som hjälper barnet att svara och som upplevs behagligt. Barn kan svara genom att benämna om de vill tala eller att använda teckenspråk (använd Back/Tillbaka - för at komma tillbaka). Då kommer man överens om namnen genom att fråga "Vad skall vi kalla den här bilden?" Om barnet inte har ett namn till optotypen kan man föreslå de vanligaste namnen: boll eller ring, kloss eller fönster eller TV eller 'sandis' (sandlåda) osv" Vad än barnet föreslår, accepteras.

Om barnet kommer till den första undersökningen i åldern av två - tre år måste man först finna ut att barnet har begreppet likadant/olikt med hänsyn till former. Detta sker lättast med LEA Pussel, först med färgsidan, då dessa begrepp utvecklar sig först i jämförelse mellan färger, och sedan med den svartvita sidan. Sedan lägger barnet klossarna på träningskorten och, om det går, på LEA spelkorts mindre och mindre bilder.

Om barnet föreslår ett namn som testaren tycker är felaktig, till exempel triangel i stället för kvadrat så korrigeras det inte heller. När ett namn bytts till ett annat mitt i testet accepteras det om svaret är logiskt. 'Huset' blir ofta 'hundkoja' och 'äpplet' blir 'smultron' eller 'jordgubbe'. Äppel-bilden har ofta de mest märkliga namnen.

Om barnet har svåra kommunikationshinder, kan inte tala och inte heller använda händer, men behärskar ögonrörelser eller huvudrörelser tillräckligt för att använda blickriktning som svar -'ögonpekar' - lägger man träningskorten så långt ifrån varandra att responsen är lätt att avläsa. Några barn har bättre funktion i fötterna än händerna och använder sina fötter för att peka.

Belysning

Belysningen borde vara tillräkligt bra. När man använder test på ljuslådan är belysningsnivån rätt. När andra test används måste man se till att belysningen är tillräcklig. Vi har inte en nordisk rekommendation men den amerikanska rekommendationen är 85 candela/m2 och den brittiska 120 candela/m2. Dessa värden är betydligt högre än vad som används vid hälsoundersökningar, speciellt vid avståndstest då ljuset från taklampor bara delvis reflekteras från den vertikala testytan. Vid närtestandet har man inte samma problem då testet hålls så att barnets blickriktning har ca 90 graders vinkel med testytan och mera ljus faller på den lutande testytan.

Olika sätt att täcka för

Testandet är mycket lättare om barnet har fått uppleva ett täcke framför ögat på förhand. Vid testsituationen kan man använda två par glasögon med täcke på den högra linsen I det ena och på den vänstra i den andra. Då frågar man ”vilka glasögon vill använda först?”.

För screening finns det nu specialbågar som är lätta att använda och täcker bra. De tillvarkas av Tiara Fashion Oy email: tiara@tiarafashion.fi

Om barnet har glasögon, kan man använda mjukt ansiktspapper vikt till triangel.

Testförfarandet

Börja med binokulärt närtest. Efter det täck för det vänstra ögat. Om barnet reagerar häftigt på för täckning, täck för det högra ögat i stället. För detta använder man lämpligen två par glasögon med höger respektive vänster glaset förtäckt. Om bågarna är t.ex. röda och blåa, frågar man barnet "Vill du ta det röda eller det blåa först". Man frågar inte om barnet vill ta glasögon för då vore svaret ofta negativt. Glasögonbågarna måste vara av rätt storlek och sidodelarna hellst raka så att de lätt glider på sin plats. Barn väljer oftast de röda bågarna som de första. I de röda bågarna är det vänstra glaset förtäckt och då börjar man med undersökning av höger ögats synskärpa. Vid undersökning av många 2-åringar fungerar ocklusionslappen bäst. Täcke som barnet själv håller framför ögat kräver för mycket koncentration och täcke som föräldern skall hålla rör sig ofta så mycket att det stör barnet. Man använder testen på samma sätt vid binokulär och monokulär testning.

Efter närtestet övergår man lätt till mätning på avstånd genom att säga "Vi har samma bilder också på den här tavlan". Följande allmänna regel gäller testandet med alla syntavlor, testförfarandet med olika kortlekar beskrivs särskilt.

Om du vill veta mera om testens historia så finns det lite information här.

---

M-värdet vid syntavlans rand ger avståndet där en person med synskärpa 1.0 ser raden som tröskelraden. Det kan definieras också som det avstånd där referensoptotypen Landolt C har storlek 5 bågminuter.

[ Testinstruktioner I LEA syntest ]

Uppdateras